Fiske och fiskevård

Vi som jobbar med fiske och fiskevård i Värmland

Om fiskeregler och fisketillsyn

Reglerna för de flesta värmländska sjöar och vattendrag bestäms av markägaren själv eller via samförvaltning i en fiskevårdsområdesförening (FVOF). Exempel på regler är minimimått, hur många fiskar per dag man får ta upp eller fredningsområden under fiskarnas lek.

Syftet med reglerna är vanligen att skydda och säkerställa de fiskbestånd som finns i Värmlands sjöar och vattendrag och genom att respektera reglerna möjliggör man att också i framtiden få uppleva de naturupplevelser som ett bra fiske innebär. Att reglerna efterlevs övervakas oftast av lokala fisketillsyningsmän.

På Vänern utförs den största delen av tillsynen av personal vid Länsstyrelsen Värmland men även kustbevakningen deltar i viss mån i arbetet. Förutom att kontrollera märkning och utmärkning av fiskeredskap, att varken sport- eller yrkesfiske bedrivs inom fredningsområden eller under olika arters fredningstid är en viktig uppgift att arbeta förebyggande genom information om fiskeregler.

I samarbete med Länsstyrelsen Västra Götaland finns även en tillsynsplan framtagen för hela Vänern.

Om projekt inom fiskevård

Många gånger sker arbetet med fisk och fiskefrågor inom ramen för olika projekt. Det kan handla om att ta fram förvaltningsplaner för olika skyddsvärda arter, större inventeringar och karteringar av vattendrag, att göra fiskevårdsplaner eller samarbetsprojekt med andra myndigheter och organisationer i någon fråga.

För tillfället pågår t ex interregprojektet Vänerlaxens fria gång vars syfte är att ta fram konkreta förslag på åtgärder för hur klarälvslax- och klarälvsöring på bästa sätt ska kunna ta sig till och från sina lekområden i norra Klarälven och Norge.

Om provfiske

Efter att fiskevård eller kalkspridning genomförts i sjöar och vattendrag är det viktigt att resultaten följs upp. Detta gör Länsstyrelsen genom olika typer av inventeringar, ofta genom s.k. provfisken. Vid nätprovfiske kontrolleras bland annat om mörten åter leker i sjön efter att vattnets pH höjts efter kalkning. I strömmande vatten där det inte är lämpligt att lägga nät används istället elfiske för att se om t.ex. det lekgrus som lagts ut resulterat i några årsungar av öring eller lax (elfiske är för övrigt en förbjuden fiskemetod som kräver dispens av Länsstyrelsen). Vi provfiskar även efter flodkräfta för att dels ha koll på beståndens utveckling, resultat efter återintroducering men även för att ev. hitta hittills okända bestånd. En annan typ av provfiske kan vara att installera fiskräknare för att kontrollera hur väl en anlagd fiskväg förbi ett kraftverk fungerar.

Om fiske och fiskevård

Sjöarna och vattendragen i Värmland är sedan länge hårt exploaterade och påverkade av både vattenkraftsutbyggnad och flottledssrensningar. När sten och grus schaktades upp på land för att ge timret fri väg förstördes enorma mängder gömställen för fisk och deras bytesorganismer och än idag, långt efter det att flottningen upphört är många vattendrag fortfarande rensade och flera flottningsdammar står kvar och utgör vandringshinder för fisken. Under 1900-talet byggdes även i stort sett alla medelstora och större vattendrag i länet ut för att utvinna elektricitet. Vattenkraftverk räknas idag som ett av de största fiskrelaterade miljöproblemen eftersom de i avsaknad av fiskvägar hindrar många fiskarters vandring såväl till som från deras lek- och uppväxtområden. En stor del av Länsstyrelsens fisk- och fiskevårdsarbete går därför ut på att mildra effekterna av både historiskt och nuvarande utnyttjande. Dels genom att med eget arbete samt via olika bidrag och medel stödja arbetet med att återskapa vattenmiljöer och anläggandet av fiskvägar förbi dammar och kraftverk samt att ge tillstånd för fiskutplanteringar (av tex regnbåge).

En annan form av fiskevård som Länsstyrelsen har tillsyn över är de utsättningar av lax- och öringungar (s.k. smolt) som kraftbolagen via vattendom i många fall är ålagda att sätta ut som kompensation för den skada som vattenkraftutbyggnaden tillfogat fisket. I Klarälven sätts det därför varje år ut ca 175 000 smolt varefter de simmat ut i Vänern och vuxit upp blir tillgängliga för fisket. En annan viktigt del inom Länsstyrelsens fiskevårdsarbete är den omfattande kalkningsverksamhet som pågår i länet. Varje år sprids ca 25 000 ton kalk över både sjöar, våtmarker och vattendrag för att motverka försurningens negativa effekter, utan den skulle många fiskbestånd inte ha överlevt. Det sammantagna syftet med allt fiskevårdsarbete vi gör är att skydda och bevara olika arter samt att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar fiskerinäring samt ett rikt och varierat sport- och fritidsfiske.

Om yrkesfiske och husbehovsfiske

Fiskerinäringen i den värmländska delen av Vänern omfattar ca 40 yrkesfiskare och knappa 3000 husbehovsfiskare. Målarterna för båda grupperna är vanligtvis gös, gädda, abborre, sik, siklöja och lax. Den senaste tiden har fisket fokuserat allt mindre på lax och mer på gös men även signalkräftor ingår som en allt större del i fiskets fångster. Vänersiken som länge varit mycket viktig för fisket har varit föremål för diskussion, detta eftersom den sedan i höstas är belagd med saluförbud pga. för höga halter av det giftiga ämnet dioxin (ansökan om dispens från förbudet har skickats in från yrkesfiskehåll).

Länsstyrelsens arbete med fiskerinäringen innebär att vi utfärdar tillstånd för både själva fisket som redskap och sköter fångstregistreringen från husbehovsfisket. Yrkesfisket rapporterar sina fångster direkt till HaV (statistik över yrkesfiskets fångster hittar du på SCB:s hemsida). Vi utövar även tillsyn på fisket för att se att överenskomna regler efterlevs (se ”Fisketillsyn”).