Jämfört med tidigt 1800-tal finns i dag sannolikt mindre än fem procent kvar av lekbestånden av Klarälvslax och Klarälvsöring. Den vilda Klarälvslaxens möjlighet att leva, vandra och föröka sig i sin miljö kan ses som en indikator för väl fungerande ekosystem, eftersom den kräver miljöhänsyn som gynnar många andra hotade arter, naturmiljöer och samhällsintressen.

Länsstyrelsen Värmland och Fylkesmannen i Hedmark presenterar slutrapporten av projektet Vänerlaxens fria gång. I drygt tre år har Sverige och Norge samarbetat om ett stort antal studier och åtgärder. Syftet har varit att på lång sikt bygga upp det vilda beståndet av Klarälvslax genom att utreda möjligheter och konsekvenser av att återintroducera laxen i Norge. Samtidigt gynnas övrig biologisk mångfald och åtgärderna bidrar till att uppfylla kraven enligt EU:s ramdirektiv för vatten och art- och habitatdirektivet.

Slutrapporten visar historisk och ny kunskap om Klarälvslaxbeståndet, andra skyddade och hotade arter, ekologisk status, miljöproblem och underlag till åtgärdsprogram.

– Ett genomförande av det åtgärdunderlag som finns i rapporten bedöms ge många positiva effekter. En av dessa är att Klarälven-Trysilelva-Femundselva med biflöden blir en av Skandinaviens laxrikaste med cirka 12000 lekande vildlaxar per år, säger landshövding Kenneth Johansson.

Prioriteringen i arbetet kommer framöver att ligga på att vidta åtgärder för att öka fiskens uppvandring vid Forshaga kraftstation, öka överlevnaden hos nedströmsvandrande fisk, införa miljövänlig vattenreglering, och när så är möjligt, återintroducera Klarälvslax i Trysilelva och Femundselva.

 

Slut rapport- Vänerlaxens fria gång- två länder en älv

Slut rapport- Vänerlaxens fria gång- två länder en älv Pdf