Studieresa dag 6

Sista fältdagen på vår resa ägnades helt åt Cowlitz River, ett biflöde till Columbia River ca 20 mil söder om Seattle.

Första stoppet var vid den högteknologiska fiskanläggningen Cowlitz Salmon Hatchery. Där träffade vi Scott som var vår guide under dagen. Han berättade att man varje år odlar och i vattensystemet sätter ut 15 miljoner smolt och yngel. Odlingen är därmed en av de största i världen.

Besökscentrat, i mindre skala kanske något för Forshaga att ta efter:)?

 

20120912-133557.jpg20120912-133829.jpg

Av den odlade fisken återvänder ca 110000 st varje år som lekfisk. Ytterligare 30000 vilda lekfiskar stiger varje år upp i älven och via en trappa och lastbilstransporter återförs den till älvens övre delar och biflöden för lek.

I det översta steget i fisktrappan finns ett sk False weir, en form av konstgjort vattenfall som lockar upp fisken i en box för bedövning och vidare hantering. På detta sätt slipper man håva fisken och undvika stress. En liknandekonstruktion finns sedan i somras i Forshagafällan. Nedan ett klipp som visar funktionen i Cowlitz.

Liksom vid Bonneville använder man el för att bedöva och hantera fisken. Metoden verkade dock skilja sig från den vid Bonneville eftersom den till och med av oss på land upplevdes som väl utdragen och obehaglig… Troligtvis svårt att med nuvarande regler få denna metod godkänd i Sverige. Men än så länge har heller ingen försökt…

Klippet nedan visar den bedövade laxen komma in för sortering. Fisken förs via gluggar i väggen och pipelines till rätt bassäng eller till transport. Ett smidigt system.

 

Fångad lekfisk får inte hållas längre än 24h innan den måste köras upp till sina lekområden. Skälet här är detsamma som vi från Länsstyrelsen framfört till Fortum – att fisken inte ska hindras i sin naturliga vandring mer än absolut nödvändigt. Detta regleras i detalj i kraftverkens tillstånd i USA men något som är oklart beskrivet i våra vattendomar och svårtolkat utifrån djurskyddslagen. En kontakt med amerikanska fiskerimyndigheter står på min agenda…

På eftermiddagen åkte vi med Scott uppåt älven till Mayfield Dam. En hög damm i paritet med Höljes men med den lilla skillnaden man här har två stora Louversystem installerade för att ta hand om framförallt nedvandrandesmolt av chinook och coho-lax samt steelhead men i viss mån även kelt av steelhead (dvs havsvandrande regnbåge utifall någon undrar).

Mayfield-dammen

20120912-162716.jpg

De V-formade Louversystemen (se bild) silar vattnet mha fler sugpumpar och fångar på så sätt in 70% av smolten längst in i “v”:t (70000-200000/år) Därefter åker laxen pipeline till en central för artbestämning och räkning.

En av två Louver. Slutet på den andra skymtar till vänster i bilden. I vattnet i mitten är fisken redan avledd och allt vatten går vidare till turbinerna.

20120912-163040.jpg

Stefan S specialstuderar utloppspipen från den ena louvern.

20120912-163404.jpg

Sortering av fm fångst av ca 350 chinook-smolt + en och annan cutthroat-öring.

20120912-164139.jpg

Efter det återutsätts fisken via en ny pipe några hundra meter nedströms (99% överlevnad gm hela processen).

20120912-164250.jpg

På de 30% som trots allt går genom turbinerna har man mätt upp 90-98% överlevnad. Den naturliga frågan blev ju då varför man hade investerat så många miljoner dollar i Louversystem när överlevnaden genom krv ändå var så hög. Svaret var pga den stora möjligheten till övervakning av fiskbestånden och att man inte hade full koll på Delayed mortalitet efter passagen genom krv. Se där…

Åter en högintressant dag, tack för idag och för den här veckan, i morgon är det hemresa…

/Pär och Grete